Jag har två underbara barn. Som tur är har jag åtminstone sonen på nära håll.
För mer än ett år sedan tog Josefin steget ut i stora världen och flyttade till England. Ett halvår eller så trodde jag hon skulle vara borta. Det verkar visst som hon kommer att bli kvar där ett bra tag till. Men nu kommer hon i alla fall hem på semester. Lycka! ♥
Vi är rätt lika som personer, fast hon är smartare, snyggare och coolare. Det var hennes bloggande som inspirerade mig att starta min allra första blogg. Och det var genom våra diskussioner och samtal som många inlägg föddes, på båda håll. Hon var mitt bollplank, inspirationskälla och stränga kritiker. När hon försvann från min omedelbara vardag försvann också en stor del av min inspiration. Vi är aldrig så strålande kvicktänkta och roliga som när vi spånar tillsammans. Även om en del kan verka rätt tramsigt så här i efterhand. Som min eminenta bitchkepsteori. Eller när vi hade OS i Foppaspaning. (Den här staden inrymmer ett oroväckande stort antal foppatofflor...)
Nu ser jag fram emot två veckor med skräpteve, flams och hembakade Dumlemuffins.
Eller ska vi kanske lägga i Plopp den här gången, just for the hell of it?
Sen får vi se om skrivarbatterierna blir uppladdade igen... Either way, I can´t wait!
Jossan och Tarzan.
Ååhh. Jag längtar! <3